Det r natten
d mnen vilar i dimma
Djupa dalar omger mig
i mrka och bistra stunder
Dit skuggor aldrig nr
min sjl fralltid dansa

Och p fjllet, trden breder ut sig
till en evig skog framfr mig
Med fackla i hand, p min stig jag vandrar
tills mrkret lgger sin slja ver mig

I ensamhet, mot slutet jag frdas
Ljusets strlar soom vatten rinna af mig

Ett sken,
lyser p mig
i mitt hjrta, i min sjl
en port,
str p glnt
i mitt hjrta, i min sjl

En reflexion af tankar
och knslor
speglas i tystnadens glans
Med vidppna vener
och fruset blod
in i okndheten jag far