Från nattens dunkla drömmar
vandrar jag fram,
ur dina sinnens
djupaste hav. I evig tid...

Fyller dina nätter
med evighetens vindar
väter dig med stjärnors glans
från tidlöshetens rymd.

Som blod söker tårar
i stridens storm
bestiger jag nattens sköte
dricker ur dess bittra källa

Samman med dina maror
på ångestens springare,
rider jag tronande fram
genom dina plågor

All din eviga smärta
när min själ,
dina smärtfyllda skrik
fyller mig med liv.

Blott ditt sinnes bane
i evig tid...