Många var de som föll.
Desto fler runt Valhalls fyllda bord.
En sorgesång jag skänker dem.
Som vidare för i sköldmöars famn.

Tankar och tårar till dem som gått hän.
Som nu blickar vid Asgårds port.
Minnen och kväden skaldas snart.
Vid elden i gillestid.

Vi som här sitta höjer våra horn.
Till de som sitter vid Allfaderns bord.
Tillsammans dricker vi segerns full.
Till enöga vis.

Hemma här i drottens hall.
Skålar vi för äring och fred.
Ingen sorg bär vi mer.
Till glädje och rus vi ger oss hän.

[Translate to English:]

Many were those who fell.
All the more round the laden table of Valhalla.
A song of mourning I give to them.
Those who went to the embrace of shield maidens.

Reminiscence and tears to those who went hence.
Who now gaze by the gates of Asagard.
Memories and songs will soon be sung.
By the fire in times of feasting.

We who sit here raise our drinking horns.
To those who sit at the table of the Father of All.
Together we drink to victory.
And to One-Eye wise.

Here in the halls of the king.
We drink to yield and peace.
Grief we carry no more.
We indulge in joy and intoxication.