I en becksvart hstnatt, till synes ndls
Omgiven av lika grnsls skog
Fr alltid besatt av hat mrkt som natten
Fr alltid skandes vila

Att korsa grnsen till evigheten
Att finna evig frid
Ensamhet lindrar men bot finns ej
Bara den sista vilan helar

En vandring mot skogens djup
Sorgkldda sjlens lindring
Ledd av ngestens mrka sken
In i ensamhet fr alltid

Skandet ndas en mnls hstnatt
Redan var det mrkt som min sjl
Trodde ej mrkare fanns
Men nu kryper svrtan inp

Bleka lppar ler en sista gng
Kalla fingrar greppar bladet
Himlen spyr trar och vindarna skriker
Blod vrmer frusen mark

Endast tomhet fyller mitt inre
I ord likvl som mening
ntligen ndas plgan kallad liv
ntligen tar det slut

Kvar finns ej hat, ilska eller hmndbegr
Existerar gr endast ingenting
Livet rinner sakta ur venerna
Tomheten r ondlig

Evig drmls smn kallar
Smrtfri vila som aldrig tar slut
Aldrig mer frpestas mitt inre
Allt svartnar