Tusen år av hat
I sekel är han fjättrad
med längtan av att dödliga skall blöda

När allting grips av köld
och fimbulvintern härjar
Människan ska sin egen broder dräpa

Och ruttna segel skymtas
En stank av död från fjärran
Och Nagelfar skall färga haven röda

Gjallarhornet ekar
och livets grenar skälver
ty jättar med enorma klippblock släpar

Sviken utav asar, men känner än dess blodsmak
Ett vrål som skälver marken är tusen år av hat

Gapet sträcks från himmel till jord
när Fenrisulven oden slukar
Men Vidar sin fader hämnar
En värld i brand och berg som rämnar

Ruttna segel skymtas
En stank av död från fjärran
Och Nagelfar skall färga haven röda

Gjallarhornet ekar
och livets grenar skälver
ty jättar med enorma klippblock släpar

Enhärjarna tågar ut på Vigrids slätter
Bifrost tyngs och rungar av jättars fötter
Järva män förgås av ormens etter
och Nidhögg blickar upp från livets rötter