En giftblomma sprungen frn ur-ormens cirkel
Olad djupt nere i tystnadens salar
Ett fall mngen gng strre n livets mirakel
En lngtan om dd som i tystnaden talar
Lngt under bergets rtter och den avlidnes grav
Bortom livet sjlvt, ndock kommen drav
Dr smides de trnar som tr p vrt brst
I stjrnfria ntter, nr sommar blir till hst...
Genom vvnad och mrg som en urldrig klda
Likt likmaskens hunger och dess spklika sng
Likt nekrofilens saliv p kadavrets kn
En ohelig krek till fruttnelsens intrng
Helios! Horlykta! Frbannad m den vara!
Ty vad gott gr dess ljus nr var dag r fr lng?
Och himmelens jrtecken sknker blott trst
Ty de varslar om ndalykt, evig bortgng...
Ty snarans prakt den gr ej att frneka
Jmrande nu upp frn stugtakets bjlkar
Lemmar ge vika! Eder tid ro frbi
Likt vissnande blad p gravblommans stjlkar
Bak grdsgrdens knotor i skogsbrynets rand
En fasans gestalt , dets timglas han br
ppna din grind och lt elden d ut
Ty det r dden, min vn, och hans timme ro hr...