Vid mitt sinnes dunkla klla ni resa er hr, giver liv
ter sknjas dess svartnande sfr
Ty den mark valt att vandra under sol hllen kr
Har i tidslshet mttats utav blodspillan krl
Voro sorgen blott helgad utav ddsrikets vrn

terkom aldrig lngtan efter gravritens frd
Likt den gryning ni bedja att ter f finna sin flrd
Finna avgudan fste i vart hjrta som nnu lr

Ty med stlklingad vrede som i blodsrit funnit trst
Bringas renhetens dygd i det sinne som en gang Kristi ord se strst
Inom var sjl ryms den skugga soma v hat lrt sig gro

S sank eder fana, ni herrelsa flock...
Jag ro svuren att hata, era falska profeters hopp
I snderfall vi segra, i snderfall vi hrska